Quäck'le, v. i.
[imp. & p. p. QUACKLED; p. pr. & vb. n. QUACKLING.] [Cf. QUERKENED.] To be near suffocation; to suffer stoppage of breath; to choke.
[imp. & p. p. QUACKLED; p. pr. & vb. n. QUACKLING.] [Cf. QUERKENED.] To be near suffocation; to suffer stoppage of breath; to choke.